....funderar. Tankarna snurrar och jobbar. Det har varit extremt tuffa veckor den sista tiden.
Så många känslovågor som gått upp och ner.
Så mycket som jag faktiskt ångrar nu, så mycket som jag skulle vilja ta tillbaka och göra ogjort. Alla de små små stunder då jag varit "inne i mig själv" och slöheten och tröttheten jag hade. Bristen på att ge uppmärksamhet. Ja... Fan vad livet kan ändras snabbt.
Man brukar säga..."man lär sig av sina misstag" jo visst! Men lite försent nu kanske?.. Eller?..
Om jag fick en chans att åka tillbaka i tiden, då vet jag exakt till vilket datum och år jag skulle gjort det. Vet precis när. Och jag skulle tagit chansen.. LÄTT!
Men nu går inte detta och jag får fint acceptera att mitt liv blev inte som jag drömt om.

Ååå GUUUUUU vad jag saknar dig.. Just nu! Exakt just nu!

Nä... Får ta och sova nu... Får leva mitt liv jag drömt om i drömmarnas värld.

Natti..

Det blir nog bra en dag det här.
Hoppas, hoppas, hoppas nu att min förklaring förstods och att vad grunden i allt ligger.

Vad tycker du?
Det är jag som håller relationen vid liv, jag som håller vänskapen vid liv.
Jag har inte fått en enda "sak" från dig sedan jag flyttade som varit upplyftande. Det har alltid varit "spegelsvar".
Så vad fan ska jag göra tycker du?
Att välja att inte ses mer var inget lätt beslut. Men jag hittade ingen annan lösning.
Du säger så otroligt mycket... Men du visar en helt annan sida.

Har aldrig fått ett mess som varit av omtanke om inte jag själv har skrivit något till dig.
Vad fan är det som du är rädd för?
För du verkar inte vara rädd för att mista mig... För alltid. Du verkar inte vara rädd för att jag totalt skulle skita i dig.

Du snackar om att allt är så infekterat m.m
Ja! Inte så jävla konstigt när du är totalt kall! Hjärtlös!
Du säger att våran tid tillsammans, våra 8år tillsammans, våra minnen betyder något.
Är det så här du visar det?
Du visar totalt(!) motsatt sida!

Så nej! Det var inget lätt val/beslut att säga att vi inte kommer ses mer.
Men jag kan fan inte bara vara den som bryr sig.
Jag känner att du inte gör det och då kan vi ju lika gärna strunta totalt i att ens ses, vad är meningen med att ses om det inte har något som helst värde. Då är det bara onödigt!

Men du säger aldrig något. Du är bara tyst. Du berättar aldrig något.
Och du undrar varför jag "vänder".
Konstigt?!?...

Du valde han och då valde du bort mig samtidigt.

När du valde bort mig, så valde du att ha en sämre relation med mig.

En bra relation mellan oss hade gynnat våra gemensamma barn.