...så finns känslorna kvar ännu.
Jag var ute och gick förut i dag. Jag skulle till Ica Stenby och handla lite. Jag gick förbi Lidl och in i Råberstorp och kom fram till våran gamla lägenhet. Vilka minnen, vilka känslor som kom på en gång. Fan! Det gjorde ont inuti mig. Kände hur tårarna kom och jag ville bara försvinna genom marken. Började gå vidare och väl inne på Ica så hade jag "lugnat" ner mina känslor. Handlade och gick tillbaka. Går förbi lägenheten igen, men "vågar" inte kolla upp mot den igen, "vågade" inte känna igen samma smärta. Går mot Lidl och ser pizzerian Målet.. "Wow" tänkte jag. Där har vi ätit tillsammans många gånger. Vilka minnen. Kände hur djupa känslofyllda suckar kom.
Saknar dig så otroligt mycket Evelina.

Väl hemma så sätter jag mig i soffan, i min ensamhet och kommer på att i kväll är det ESC på tv. Första på 8år som jag inte delar denna kväll med dig. Jag kommer sitta i min ensamhet och titta på alla bidrag. Tårarna rinner ner på min kind och jag känner hur jobbig ensamheten är.
Jag har knappt några vänner i stan. Jag gav familjelivet allt. Jag trodde på att det skulle vara vi för alltid. Men jag hade så fel. Så otroligt fel.

Vi separerade i slutet av januari 2015 och jag sökte efter en ny lägenhet. Under februari var det riktigt tufft "hemma", men sen i mars blev det bättre och vi började kunna prata, busa och faktiskt mysa med varandra. Vi kollade ofta på serier i hop och du började sova inne hos mig igen i sängen.
Jag flyttade ut den 6/4 till min lägenhet och jag hoppades på att vi skulle kunna ha bra kontakt och kanske kunde hitta tillbaka till varandra. Att vi båda skulle sakna varandra. Att vi skulle vara särbos och jag skulle jobba på mitt och du på ditt. Jobba på det som förstörde allt mellan oss.
Men din tanke var inte så. Redan samma helg som jag flyttade ut så började du träffa en ny. Ni blev ett par den 18/4.
12 dagar efter att jag tagit min sista låda ur lägenheten.
Vi hade 8år tillsammans och vi har 3 helt underbara barn tillsammans. Kändes som om de 8åren inte haft något värde alls. Att det gick att "kasta" bort dom så lätt och snabbt.
Du har sagt att du sedan en tid velat lämna mig. Redan i november. Jag har frågat varför vi då flyttade tillsammans till den nya lägenheten i december och du har svarat att du ville ge allt en chans.
Men du vet själv att jag aldrig fick en chans att visa. Jag kämpade och jobbade på att visa min kärlek till dig.
Jag hade så starka känslor för dig i början av januari och ville fria till dig.
Jag älskade dig så otroligt mycket.

Men nu sitter jag här i min lägenhet. Mina tankar bara snurrar och jag saknar dig och längtar efter dig.
Jag saknar att vara en familj med dig.

Vad är så mycket bättre med din nya kille? Vad har han som inte jag har?

Du var och är mitt livs kärlek Evelina.
Har känslor för dig fortfarande och älskar dig.