Jag ligger nu i min säng. I bland så vänder jag mig mot andra sidan, dör du alltid sov. Ligger och tittar på den tomma platsen och saknar dig. Saknar att få somna med dig vid min sida och sen få vakna upp med dig vid min sida.
Saknar det något enormt mycket.

Jag tror att du känner en del känslor för mig fortfarande och jag tror att du i bland saknar mig.
Men det är aldrig något du vågar berätta. Du gömmer allt inom dig.

Det är ofta som jag hoppas på att allt bara är en enda stor mardröm och att jag snart vaknar.
Du är ju mitt livs kärlek, finns ingen annan som jag känt så starkt för och ingen annan som jag kämpat för så mycket som med och för dig.
Finns ingen som jag skulle förlåtit så mycket som jag förlåtit dig.
Du är min halva och just nu känner jag mig inte hel.

Saknar dig! Massor!

I år är det inte lika mysigt och roligt att titta på Eurovision. :(
Första året som jag sitter helt ensam och tittar på det.
Saknar verkligen sällskap nu. Känner mig lite ensam.

Men det är så det får vara nu. Jag kan verkligen inte göra något åt det. Jag önskar att jag något kunde göra.

Känslorna kommer i vågor.... Fantastiska känslor...
Önskar bara att de skulle vara besvarade.

En dag kanske de är besvarade.

Puss

Vet du vad jag saknar? :)

Alla våra "galna" stunder. Med "galna" menar jag de stunder vi busat och härjat.

Satt nyss och tänkte på några av dem.... Hihi...
På dagen var du seg och trött i bland och inte riktigt på bus humör, men sen fan på kvällen när jag var som tröttast, så skulle du hålla på och dra i mina byxor, kittla mig när jag borsta tänderna och när vi skulle sova hålla på och busa. Fan vad jag saknar den tiden.
Det finns så många minnen jag bara älskar att tänka på.

Jag känner mig inte hel utan dig Evelina.

Jag vill hålla om dig. Känna dig nära mig.

Fan vad jag saknar dig.

Kram

Så är det.

Sitter nu i soffan och slö kollar på fotboll. Har precis haft en lång och varm dusch.

När jag tänker på våran tid vi hade så känner jag lyckorus komma igenom min kropp. Jag känner lycka av att tänka på dig.
Vi var ett så vackert par Evelina! Riktigt vackra i hop.
Jag önskar så ofta att du kan se och tänka på alla mina fina och underbara sidor. Om du skulle våga göra det så skulle du märka att de överväger de mindre bra sidor.

När jag tänker på dig och dina helt underbara sidor så överväger de dina misstag och allt som var mindre bra.

Jag önskar och drömmer så ofta om att kunna få gå tillbaka i tiden och göra om allt och göra rätt.
Jag känner mig så maktlös i bland. Jag vill vinna ditt hjärta igen. Jag vill bli din igen.
Det fanns så mycket jag tänkte på i januari som jag skulle ordna så allt blev bra och bättre.
Samma tankar finns fortfarande. Bara för att du lämnade mig, så betyder det inte att jag skiter i mina tankar på att få det bättre mellan oss. Jag kommer kämpa vidare med samma tankar.

Jag älskar verkligen dig Evelina. Mina känslor för dig är starkare än allt skit.
DU är viktigare än att lägga energi och tankar kring de.

Fan Evelina. Varför? Jag vill ju ha dig! Vi skulle kunna få det så sjukt bra tillsammans! Jag skulle göra dig till den lyckligaste kvinnan i världen.
Barnen skulle få se en lycklig pappa och en lycklig mamma.

Miss You! <3

...så finns känslorna kvar ännu.
Jag var ute och gick förut i dag. Jag skulle till Ica Stenby och handla lite. Jag gick förbi Lidl och in i Råberstorp och kom fram till våran gamla lägenhet. Vilka minnen, vilka känslor som kom på en gång. Fan! Det gjorde ont inuti mig. Kände hur tårarna kom och jag ville bara försvinna genom marken. Började gå vidare och väl inne på Ica så hade jag "lugnat" ner mina känslor. Handlade och gick tillbaka. Går förbi lägenheten igen, men "vågar" inte kolla upp mot den igen, "vågade" inte känna igen samma smärta. Går mot Lidl och ser pizzerian Målet.. "Wow" tänkte jag. Där har vi ätit tillsammans många gånger. Vilka minnen. Kände hur djupa känslofyllda suckar kom.
Saknar dig så otroligt mycket Evelina.

Väl hemma så sätter jag mig i soffan, i min ensamhet och kommer på att i kväll är det ESC på tv. Första på 8år som jag inte delar denna kväll med dig. Jag kommer sitta i min ensamhet och titta på alla bidrag. Tårarna rinner ner på min kind och jag känner hur jobbig ensamheten är.
Jag har knappt några vänner i stan. Jag gav familjelivet allt. Jag trodde på att det skulle vara vi för alltid. Men jag hade så fel. Så otroligt fel.

Vi separerade i slutet av januari 2015 och jag sökte efter en ny lägenhet. Under februari var det riktigt tufft "hemma", men sen i mars blev det bättre och vi började kunna prata, busa och faktiskt mysa med varandra. Vi kollade ofta på serier i hop och du började sova inne hos mig igen i sängen.
Jag flyttade ut den 6/4 till min lägenhet och jag hoppades på att vi skulle kunna ha bra kontakt och kanske kunde hitta tillbaka till varandra. Att vi båda skulle sakna varandra. Att vi skulle vara särbos och jag skulle jobba på mitt och du på ditt. Jobba på det som förstörde allt mellan oss.
Men din tanke var inte så. Redan samma helg som jag flyttade ut så började du träffa en ny. Ni blev ett par den 18/4.
12 dagar efter att jag tagit min sista låda ur lägenheten.
Vi hade 8år tillsammans och vi har 3 helt underbara barn tillsammans. Kändes som om de 8åren inte haft något värde alls. Att det gick att "kasta" bort dom så lätt och snabbt.
Du har sagt att du sedan en tid velat lämna mig. Redan i november. Jag har frågat varför vi då flyttade tillsammans till den nya lägenheten i december och du har svarat att du ville ge allt en chans.
Men du vet själv att jag aldrig fick en chans att visa. Jag kämpade och jobbade på att visa min kärlek till dig.
Jag hade så starka känslor för dig i början av januari och ville fria till dig.
Jag älskade dig så otroligt mycket.

Men nu sitter jag här i min lägenhet. Mina tankar bara snurrar och jag saknar dig och längtar efter dig.
Jag saknar att vara en familj med dig.

Vad är så mycket bättre med din nya kille? Vad har han som inte jag har?

Du var och är mitt livs kärlek Evelina.
Har känslor för dig fortfarande och älskar dig.